I barndomen var jag mörkrädd och aktade mig noga för allt som inte gick att faktiskt ta på. Men jag har en god intuition och fick redan då höra att jag inbillade mig saker...förlåt snälla mamma, för att jag skriver detta här!
Så när vaknade intresset för den andliga utvecklingen (som jag kallar för ljusarbete)? Jag vet faktiskt inte! Men jag var 24 år när följande utspelade sig:
Trancendental Meditation/TM
Det här är tidigt sjuttital, Beatles är fortfarande STORA och de hade presenterat för världen en indisk guru: Mahareshi Mahesh och TM.
Jag var sommarpraktikant på en arbetsplats och en dag kommer min handledare Gunnel in i mitt rum. Hör du, säger hon, imorgon ska jag delta i något spännande och jag tror att du också är intresserad av detta! Jag ska bli initierad i TM. Man ska ta med sig blommor och jag vet inte om man ska äta upp dem, så jag har köpt anemoner som ju är ätliga!
Hela jag blir ett leende, när jag tänker på det här ögonblicket! Inget visste vi, men nyfikna var vi. Jag hittade inga anemoner, valde tulpaner i stället och tänkte att de var väl i alla fall inte giftiga!
Jag blev initierad, fick mitt mantra och slapp äta upp tulpanerna. Jag kände ingenting särskilt, upplevde ingenting särskilt - allt var faktiskt bara ganska tomt. Men jag hade mitt mantra och under åren som följde kom och gick meditationsperioderna. Någonstans på vägen börjar jag uppleva ett violett ljus i tredje ögat, något i mig hade mognat och utvecklats.
På en båt i Egeiska Havet
Tack vare min snälla mamma, som tog hand om våra tre barn, åkte min man och jag på en veckosemester till Grekland. Målet var ön Kalymnos och sista resetappen skedde med en mindre båt från Kos. Jag satt med ryggen mot förarhytten och hörde plötsligt en dunk, följt av en rad svordomar inifrån hytten. Ett par dagar tidigare hade området haft en kraftig vind från Sahara och sjön var fortfarande grov, vågdalarna djupa. Nu la sig båten med sidan mot vågorna och började kränga kraftigt. Vi förstod senare att dunket kom från ett roderhaveri. Min man satt framöver vid masten och vinkade åt mig att komma dit. Jag lyckades och med båda armarna om masten bad jag till Gud "så himlen rämnade". Jag tänkte på mina barn där hemma...Räddningen kom till slut i form av den stora utflyktsbåten från Rhodos, Stella Polaris (tror jag hon hette), som tog oss på släp. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag minns alla människor på Stella Polaris som vinkade och hurrade, när vi äntligen gled in i hamnen på Kalymnos.
Den här händelsen förändrade mitt liv. Jag upptäckte att jag inte längre hade ett "tak" över mitt huvud - där fanns i stället hela universum....ett uppvaknande. Stundvis kunde jag känna den oändliga kärleken som finns här. Många berättar ju om olyckor, sorg eller sjukdom, som lett fram till dessa upplevelser.
Astrologi och kinesisk medicin
Som jag berättat är jag beteendevetare och några ytterligare poäng pluggade jag in under en mammaledighet. Men nu var frågorna fler än svaren och "vetenskapen" kändes absolut fyrkantig. Jag började lära mig om astrologi och hur man gör horoskop. Jag blev medelpunkten runt fikabordet och på fester - alla ville veta "hur man är"..."du kan väl aldrig gissa vilket stjärntecken jag är född i !!" - och jo, det kunde jag oftast. Det som gjorde störst intryck på mig var nog ändå, hur nästan allt jag lärt mig om människan i mina tidigare studier fanns beskrivet i astrologin - denna tusenåriga kunskap!
Samtidigt hade min kroppsuppfattning förändrats och jag sträckläste allt jag kunde hitta på biblioteket om kinesisk medicin, akupunkturpunkter och zonterapi. Jag tryckte och masserade mig själv och familjen...En kurs i kinesiologi stod högt på önskelistan och dit kom jag så småningom. Jag såg mer och mer kopplingen mellan den yttre och den inre världen. Senare i livet skulle allt detta komma till nytta i mitt arbete.
Ljusmeditation
I mitten på 80-talet mötte jag Gun-May, en klok och kunnig kvinna, i en studiecirkel. Med henne som inspiration lärde jag mig om chakran och färger och nu började jag med min ljusmeditation. För mig var detta ett jättekliv framåt, jag kom i kontakt med universum samtidigt som jag kunde effektivt arbeta med att grunda mig och balansera kropp ock själ. Jag tror inte jag är den enda människan som ibland tenderar att bli lite "upp i det blå/spacy", och jag fick arbeta ordentligt för att få ner fötterna på jorden (ja, för att t o m uppleva fötterna). Läs mera under fliken Ljusmeditation.
Det var också vid den här tiden jag fick kontakt med Ärkeängel Mikael och det har spelat stor roll i mitt liv. I perioder har jag fått budskap direkt, vid andra tider har jag förlitat mig på andra medier, alltid har jag kunnat be om stöd och beskydd om jag behövt. Mycket har jag lärt mig...och aldrig är jag ensam.
"Tomma perioder"
Min väg sträcker sig över många år och tidvis har livet självt tagit kommandot, vardagen har varit mer än tillräcklig. Visst tycker jag det är mysigt att minnas barnen, som brukar säga att "mamma aomar", men jag har inte "aomat" jämt. Dessutom har det varit för mig, som för många andra på en väg med andlig utveckling, att jag fått bakslag, fått nästintill börja om på nytt. Utvecklats så fort att jag blivit sjuk...Men drivkraften inifrån själen är så stark att det helt enkelt bara är att ta nya tag!
Reiki
Jag hade ju provat på Kinesiologi och en del work-shops med medier, healing mm. Nu fanns en längtan att förstå healing och Reiki var en metod, som blev tillgänglig för många. Det här var fortfarande "osynligt" för mig, men nyfiken var jag. Så jag gick en Reiki I och nu förändrades världen igen. Vid initieringen öppnade sig hela hjässchakrat som ett fyrverkeri, jag ändrade mina kostvanor och gick ner i vikt. Meditationerna blev djupare, jag lärde mig om kristaller och kände mig verkligt levande. Men jag blev också sårbar och visste heller inte ännu, hur jag skulle hushålla med mina energier - jag blev ofta tömd! Lite berg-och-dal-bana blev livet.
Jag var så sakta på väg mot nästa stora förändring i livet.
I slutet av 90-talet var jag på en alternativmässa, jag mötte en kvinna som gjorde en auratolkning för mig. När hon var färdig tittade hon allvarligt på mig och sa: Jag hoppas du är sjukskriven!? Om inte tycker jag du ska se till att bli det! Jag blev så skakad att jag inte kom mig för att fråga vad hon såg, men långt senare förstod jag att det hon såg hade med hjärtat att göra.
Jag blev sjukskriven och det tog 1,5 år (med deltidsarbete) för en nyorientering.
Mera Reiki, örtmedicin och massageutbildning
Nu är vi på 2000-talet och en intensiv och utvecklande period i mitt liv börjar. Jag ville gå vidare med Reiki och avverkar i ganska rask takt (5 månader) Reiki I+II och Reiki Master- kurserna. Jag hade ju en dröm om att få arbeta med alternativmedicin och nu blir det verklighet. Himmelsk intervention eller ej, men jag får finansiell hjälp att utbilda mig till massageterapeut och inom örtmedicin och 2003 kunde jag starta en egen praktik, som jag fortsatte med de kommande 8 åren.
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar